Hortons huvudvärk (cluster headache) drabbar relativt få, men är ett av de mest smärtsamma symptomen. Medan migrän drabbar omkring 10% av befolkningen, har mindre än 1/3 % Horton. Det finns många berättelser om Horton som säger att det är värre än migrän och till och med att föda barn.

Horton beskrivs som het, dunkande smärta innanför ögon eller panna, och drabbar ofta vid regelbundna tidpunkter. Horton brukar uppträda samma tidpunkt varje dag, en timme eller mindre, för att försvinna till nästa dag. Detta kan pågå någon månad eller längre. Till skillnad från migrän, som kan föregås av signaler så som blixtrande ljuseffekter, slår Horton till utan förvarning.

Orsaken är inte säkert känd, men många forskare tror att detta försvagande tillstånd beror av en abnormalitet i hypotalamus. Denna lilla körtel spelar en viktig roll för att reglera den biologiska klockan, och förändringar i dagarnas längd och andra faktorer kan påverka dess verksamhet.

En slående olikhet mellan migrän och Horton är könsolikheterna. Av 28 miljoner amerikaner med migrän, drabbas så mycket som tre gånger fler kvinnor. Horton är dock betydligt vanligare bland män än kvinnor, och slår ofta till mellan 20 och 50 år. Skillnaden mellan män och kvinnor är 5:1 respektive 8:1.

Det finns en rad behandlingar, men vanliga som används för vanligare spänningar eller migrän har ingen effekt. Aspirin, acetaminophen och ibuprofen, som dock inte är undermedicin för andra symptom, har ingen effekt.

En hoppfull medtod är att inandas rent syre några minuter. Det är en så kallad ”abortiv” metod, då den fungerar först när symptomen satt in.

En annan metod som är vanlig inom migränvården, är så kallade triptanmediciner. För att skynda på effekten injiceras de oftare än de sväljs. Nässprayer fungerar kvickt, men Hortons huvudvärk ger ofta svullna näspassager, vilket gör det svårt att hantera denna behandling.

Dessvärre är få preventiva eller profylaktiska behandlingar effektiva. Detta är inte svårt att förstå eftersom vi vet så lite om sjukdomen. Det finns många behandlingar på marknaden, som exempelvis CCB (kalciumkanal-blockerare), men resultaten varierar.

I extrema fall har man prövat operation och ibland med gott resultat. Nervtrådar, avlägsnande av hjärnpartier och andra neurologiska metoder är ett sistahandsval.

Forskning pågår om denna gäckande och otäcka åkomma. Men hjälpen kan inte komma snabbt nog för de drabbade.