Även om vissa effekter av stress fortfarande är omdiskuterade inom medicin och psykologi, finns det några som man i stort sett är överens om. Hjärtklappning, förhöjt blodtryck, ökning av blodsockernivån och lägre magsmältningsnivå är bara några av de fysiologiska effekterna av stress.
De psykologiska effekterna är ibland mer subtila, men också viktiga. Ökad stress, speciellt långvarig, leder ofta till irritation. Man blir häftigare och ilsknar lättare till. Man blir mer otålig, mer benägna att frukta framtiden och känner sig samtidigt i mindre stånd att klara den aktuella. Människor som är stressade tenderar att få svårare att koncentrera sig och har svårare att fatta beslut.
Medicin och psykologi hör samman. Hypotalamus och hypofysen är två hjärnkomponenter som aktiveras under påfrestande händelser. De frisläpper ett ämne som kallas ACTH (adrenokortikotropt-hormon) som stimulerar binjuren att frigöra kortisol. Naturliga halter av kortisol har uppgång och fall under dagen, men ett överskott kan bidra till känslan av ”flykt eller kamp” som vi upplever under stress.
Det kan leda till muskelspänningar i nacke, göra mage och tarm orolig, samt andra effekter. Det finns undersökningar som tyder på att om stressen kvarstår kan det leda till försvagning av immunförsvaret. Det bidrar till mer frekventa förkylningar och andra skadliga hälsoeffekter.
Hög stress kan orsaka en minskad uppmärksamhet, mindre effektivt minne, sänkt objektivitet och andra kognitiva problem. Då otrevliga tankar yr runt i huvudet, ställs mindre fokus på att lösa livets dagliga utmaningar på rationellt sätt. Nedstämdhet, omotiverad ilska, omotiverade känslor av orättvisa och andra emotionella konsekvenser följer ofta.
Resultaten av detta är alltför ofta depression, apati, gråt utan egentlig orsak, ökad rädsla för misslyckande och en övergripande känsla av undergång. Men dessa är ytterligheter och är inte på något sätt oundvikliga.
Det finns ibland en ond cirkel inbäddad i konflikten mellan ”jag måste” och ”jag kan inte”, som är en väsentlig del av stress. Det kan leda till större sannolikhet att man faktiskt inte kan. Förlusten av självförtroende inför livets utmaningar kan bli en självuppfyllande profetia. Men det är som sagt inte oundvikligt.
Genom att fokusera på de faktorer som ledde till stress och utvärdera dem på realistiskt sätt, och hålla perspektivet till deras konsekvenser, kan stress minskas och även undanröjas innan det blir ett kroniskt problem. Det i sin tur bidrar till att minska de tillfällen då ett mindre problem leder till större stress, även på kort sikt.